För ungefär 20 månader sedan red jag min gamla sköthäst men jag slutade rida honom av olika anledningar. Efter det så ville jag bara lägga av med ridningen och mitt självförtroende var på botten. Några veckor efter jag hade slutat med den hästen fick jag Kingen på en hopplektion och den fick super bra. Jag red han några fler gånger och en gång efter en ridlektion så frågade min ridlärare mig om jag ville rida honom mer regelbundet! Från första början hade jag fäst mig vid honom så det var ju ingen tvekan om det så det klart jag ville rida honom. Det bästa han visste eller det bästa han vet är att hoppa och han förstod inte att han var tvungen att ridas i dressyr om han skulle kunna hoppas. Galoppen har alltid varit ett stort problem men efter ett tag så blev det galopp på fem meter istället för ett helt varv. Allt blev bättre efter månad och månad. Efter förra sommaren var vi inne i en svacka men efter ett tag blev det bättre och bättre och på hösten på hopptävlingen då allt stämnde- that feeling- magisk! Att bli placerad med honom var sjukt roligt såklart- han är ju en ridskolehäst och träffar flera olika barn varje dag och rids av flera olika varje dag. Allt blev bättre och bättre, allt verkligen!! Vi tävlade, men ingen tävling kändes liksom sådär super bra. Men våra band var riktigt starkare redan där!